söndag 27 november 2011

Statusuppdateringar

Tycker det här med Facebook/twitteruppdateringar är kul. Skrev en för ett par minuter sen. Fick snabb respons. Positiv. Och ändå kan jag nu skämmas. Skämmas över att jag skröt. För det är kanske så det ses. Men jag va glad. Ville dela med mig. Stolt. Stolt över att jag faktiskt, utan större bekymmer, fick 3 barn att somna på 5 min. Efter bad. Efter luskamning. Efter nagelklippning. Efter bok och mys. Jag fixa det själv. Men det skulle jag hållt för mig själv kanske. För att inte skriva någon på näsan. För att inte verka förmer. För att inte skryta. Skryta är fult. Usch.

Jag är rätt bra på att statusuppdatera. Bra=gör det ofta. Och ganska ofta när jag är glad och mår bra. Där är vi ju lite olika. Vissa skriver bara när de är ledsna, arga, sura, besvikna, sjuka. Andra när det är någonstans. Och vissa dagboksuppdaterar. Summerar dagen. Andra när de har en åsikt. Och alla har en åsikt om detta. Kul. Och tycker man att man blir uppretad av någons statusuppdateringar kan man ju blockera dom. Det är ett tips. Om jag tar för mycket plats menar jag.

Avsluta inlägget och gick för att komma i säng. Det skulle jag redan efter förra inlägget. Men hjärnan fortsatte. Vem är jag att säga att alla har en åsikt om statusuppdateringar? Är det kanske bara jag som har det? Och värderar dem? Ibland? Ofta? Att jag skämdes för att andra nu tycker jag skryter kanske säger mer om mig. Att jag tycker andra skryter. Skriver för mycket om sina krämpor, var dom är, vad dom gjort, hur mycket dom tränar. Eller?

Jag försöker att inte värdera allt. Att bara insupa inte bedöma. Svårt. Men funkar ibland. Testa själv. Testa när du går på gatan och inte värdera allt i snyggt, fullt etc. Men svårast är det mot en själv.

Så jag backar. Jag gjorde en statusuppdatering för en timme sen. Ja, det gjorde jag. Funderar på en ny. Jag är en supermamma. Den innehåller en värdering. Men den är inte relativ. För många kan vara det. Och jag tänker inte värdera den i bra eller dålig. Intressant eller ointressant. Kul eller pinsam. Skrytsam eller blygsam. Eller nej, jag skiter i det. Vågar inte.

2 kommentarer:

  1. Det är bra gjort Johanna ... Jag me mår bra när minaTVÅ sömnar snabbt och utan protest ... Än när de bråkar och jag efteråt känner mig som dålig mamma .... Så som sagt det gjorde du BRA :-))) kram maja

    SvaraRadera
  2. Men mkt på FB är väl skryt?! Varför är det så många incheckningar på restauranger och Arlanda men aldrig på konsum? Vart är folk mest...? ;)
    Tycker inte du skryter. Och visst är det skönt när det flyter med barnen? Det är väl härligt att få känna så? Och jag tycker inte alltid det är bara beroende på hur bra det gått utan hur man haft det. Ibland kan det va rörigt men alla glada vilket kan kännas bättre än en kväll med sura miner men allt gått på räls... Heja dig! Mera mys. :)

    SvaraRadera