Tittar på något sådant där kasst program på tv3. Det blir bättre. Får följa en kändis som berättar om sin uppväxt. En misär. Jag gråter. Okontrollerat. Men det blir bättre. Och man tror på mänskligheten igen. Och jag fortsätter gråta. Och då dyker Bert Karlsson upp. Och jag gråter ännu mer. Programmet heter visst Livet blir bättre. Och som vanligt är det Renée som är programledare. F kommer hem och jag får förklara mina tårar. Och så gråter jag lite till. Smsar med mamma. Som också sitter och gråter.
Herre jäklar! Vilket helvete. Och kändisen är inte ensam. Så många barn som lever med missbrukande föräldrar. Så många med psykiskt sjuka föräldrar. Så många som försöker rädda. Försöker skydda. Försöker hjälpa. Som tar på sig skulden. Skulden för misslyckandet. Fan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar