Är så jäkla stolt över hur F och jag hantera gårdagens totalt nerklottrade lägenhet. Och Stor va och förblir stolt vilket också känns fint. Han ville ju bara "fixa rummet" . Göra som dom gör i hans favoritprogram med samma namn. Och när dom är klara kommer föräldrarna in och säger typ " Ååå, ååå va fint. Titta här och titta där. Så snyggt". Vi sa kanske inte precis så. Men. Vi va lugn. Vi lät honom berätta. Och vi förklara varför vi inte ville ha gubbar, oljeplattformer, racerbilar, tåg, bussar, 4or och bokstäver på väggar som är våra gemensamma. Han fick behålla dörrmålningen, vi behöll en gubbe och resten försökte vi få bort. Det va ju inte spritpenna.
Kanske va det Mellan som tyckte det va värst. Och kanske får vi nu vänta oss en målning från henne med. Men det kan det va värt.
Så nej, jag spruta inte eld. Jag grät inte. Jag skrek inte. Jag blev inte ens arg. Och det gör mig stolt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar