Det saknas tydligen 1000 förskoleplatser i stadsdelen. Eller kanske inte riktigt. Det va nog 1000 barn i kö. Detta innan Liten ställdes. Men det är sen långt tillbaka färre platser än barn. Det har märkts tydligt nu i januari då vänner fått vänta på platser. Fått platser långt borta. Syskon på olika förskolor.
F och jag inser vilken tur vi haft. Vi fick inte det vi hade på önskelistan till Stor. Men det blev så galet bra. Förskola nära men utan insyn från lägenheten. Och så får Mellan plats på samma. Lycka. Utan att vi egentligen reflektera så mycket över det. Tror inte vi fira direkt. Mer tog förgivet. Syskonförtur. Tur.
Att behöva lämna på olika förskolor. Kanske långt ifrån varandra. På olika tunnelbanelinjer. Bli beroende av bil. Det kan ta knäcken på vilken relation som helst. Så lite mer familjepolitiktänk tack.
Och nu. Tanken va att Liten skulle börja januari 2013. Men då det verkar stört omöjligt att få plats någonannan tidpunkt än vid augusti och terminstart står hon nu i kö från september. Men vi vill ju inte hon ska börja då! Men med det system som nu råder kan du inte va hemma så länge du vill. För i augusti så fylls platserna och sen kan du bara hoppas att något barn flyttar. Så istället hoppas vi på plats som vi sen utnyttjar minimalt för att faktiskt få plats. Skitsystem. Kan tyckas omoraliskt att ta upp en plats som vi inte vill ha men försvarar mig med att grupperna inte blir så stora då i praktiken. Vilket är positivt för alla inblandade förutom de som inte får plats.
För att göra större grupper verkar va stadsdelens lösning på problemet. Samma antal pedagoger. Samma lokaler. Men vi slänger in ett par barn till i grupperna som redan är för stora. Det drabbar alla inblandade. Även de som fått de extra platserna. Skitsystem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar