Grädde

När jag va yngre gilla jag inte grädde. Inte smör på mackan. Inte wienerbröd. Åt inte pizza. Föredrog saladstallrik. Det va inte under perioden när jag va sjuk i anorexi utan rent allmänt och ganska långt innan sjukdomen bröt ut. Gilla inte ostbågar. Förutom pizzan så är det få saker jag gillar så mycket och kan få ett jäkla sug efter som dessa grejer. Tror jag gillar grädde mer än glass idag. Och ostbågar. Trodde det va en graviditetsgrej men nej det sitter kvar. Och bregott. Hujedamig va gott bregott är. Kom på en sak till. Bacon. Så på detta sitter jag denna snöiga söndag och funderar på. Hur det hänger ihopa. Kan det va så att det man förnekar sig medvetet eller omedvetet, det man undanhålls eller det man socialiseras in i kan göra en U-sväng när tillfälle ges. Jag vet inte. Men jäklar va gott det är med grädde.

En annan fundering är den där att inte en kvinna fick pris igår på P3guld-galan. Varför? Galet iallafall. Nu ska inte jag stoltsera och name-droppa en massa artister från 2011. Jag har inte många lyssningar på P3. Och jag har precis laddat ner Spotify. Men vem fasiken är Kapten Röd? Och Björnligan? Jag vet. Dom heter inte så. Och ja, jag har hört dom. Men. Jag har hört ett antal artister så mycket mer. Som. Jag kommer, jag kommer, jag kommer, jag kommer nu.... Självklar text från en nybliven förälder. Nej. Inte så. Men det är väl den mest frekventa orden som kommit ur min mun senaste året. Vänta. Jag kommer.

Kanske va det en reaktion på Juholts avhopp. En dissas och en hissas. Kapten Röd är i vilket fall majoritet såväl i politiken som i musiksverige när lyssnarna röstar. Och det är pinsamt. Pinsamt enkelspårigt. Men som ställföreträdare och prisutdelare funkar det andra könet bra. Lika pinsamt som att män inte skulle kunna ta hand om barn.