F spelar ikväll. Drog vid 3. Så jag och barnen är själva hemma. Det vill säga jag är inte direkt ensam. Men såhär efter att alla tre somnat är det egentid. Egen tid. Det är fint. Naturgodis och te. Tidningar, tv och internet. Och nagellack. Simultankapacitet kallas det.
F och jag har mycket tid tillsammans. Mycket tid med barnen tillsammans. Och därför är dom här grejorna så viktiga. Grejorna då vi gör saker själva. På egen hand. Har våra egna intressen. Viktiga för var och en. Viktiga för vår parrelation. Viktiga för våra relationer med barnen. Därför skulle jag aldrig vilja va utan dessa stunder. Stunder som inte alltid bara är positiva och mysiga då jag står där med 3 barn som inte samarbetar så som jag önskar. Eller då jag får passkramp och är mer sur än glad när jag odlat mina fritidssysslor på Friskis & Svettis.
Kanske skulle jag tänka annorlunda om det bara va F som tog egentid utanför hemmet. Kanske skulle jag tycka annorlunda om jag själv inte hade några intressen utanför hemmet. Kanske skulle det kännas bittert om det hände flera dagar i veckan. Men så är det ju inte.
Så varför är det så många relationer där just detta är ett problem? Där man missunnar varandra att odla sina intressen. Där man spelar martyr när "man får stanna hemma med barnen". Gärna ringer eller smsar om hur jävligt man har det i sin " ensamhet". Oavsett om den respektive kan göra något åt det eller inte. Martyr kan jag visst va men inte i de sammanhangen. Och missunsamhet. Aldrig medvetet i alla fall. Men jag kan bli jävligt sur om det inte är ömsesidigt. Om jag upplever att det över en längre tid inte blir jämställt. Om vi inte unnar varandra ungefär lika mycket tid. Om vi inte värderar varandras intresse lika. Vad är jobb och vad är hobby?
Men med F är det så självklart. Att göra saker tillsammans som familj i olika konstellationer är lika viktigt för våra relationer som egentiden. Men var sak har sin tid. Och det gäller att se fördelningen över lång tid. Och att kommunicera. Så vi slipper dö bittra. Som martyrer. Bittra över att vi bara offrat oss. För alla andra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar