Förskolan

Förskolan gör mig till en bättre mamma. En bättre människa till och med. Detta trots att jag har massor jag skulle vilja ändra och utveckla på förskolan. Så som än mer närvarande personal. Personal som jobbade ännu mer med det sociala samspelet, med genuspedagogik. Lokaler som gav andra möjligheter. Föräldrar som jobbade tillsammans med personalen, utnyttjade varandras kapacitet. Och så vidare. Och så vidare.

Men gud va glad jag är för vår förskola. Jag gillar personalen. Barnen gillar personalen. Barnen har fantastiska vänner där. Och trivs. Och dom utvecklas. Och den gör mig till en bättre mamma.

Tänk om vi skulle gå hemma tillsammans alla dygnets 24 timmar. Det går kanske inte att va riktigt rättvis efter de senaste dygnens hemmavistelse på grund av sjukdom. Men. Visst skulle vi hitta på saker utanför hemmet. Och visst skulle de träffa andra barn. Och visst skulle jag fixa att ge dem pedagogisk tillvaro. Men skulle de bli självständiga. Jag vet inte. Kanske. Men jag skulle inte vara en bra mamma. Eller människa.

Man ska inte skaffa fler barn än man kan ta hand om. Om det innefattar att man inte ska va beroende av förskolan för att vardagen ska vara bra har jag passerat gränsen vid ett barn tror jag. Inte så att vardagen inte funkar utan förskolan. Men den funkar inte till belåtenhet för alla. Den är inte tillräckligt utvecklande, stimulerande, tillfredställande för någon. Inte i vår familj i alla fall.

Jag ser alltid fram emot ledigheter med barnen. De har 3 veckors ledighet vid jul. Minst 10 veckor under sommaren. Och när jag jobbar lovdagar både höst och vår. Men det är inte vår vardag. Jag älskar att va med barnen. Om någon skulle tro något annat. Men i vår vardag har förskolan en given plats. Och jag är ytterst glad för våra barns skull att Stor och Mellan får va där 30 timmar i veckan även när vi är föräldralediga. Så att vår vardag blir bra för alla. Så att helg och annan ledighet blir bra. 30 timmar är lagom i vår familj. Någon timme mer i veckan känns ok för oss. Men sen är det stopp. Hoppas vi har förnuftet att fortsätta prioritera så.