För en vecka sedan tog jag på mig ett vikariat. Danspass. Solen sken och det va morsdag. Men insåg snabbt att det inte bara va dagen som gjorde antalet motionärer till en handfull. Salen tar 85. Salen brukar fyllas. Jag va inte ordinarie. Jag va inte I. Fick berättat för mig hur fantastisk denna ledare va. Hur folk vänt i dörren. Hur många som bokat av sina platser. Och även vilken fanclub denna I har.
Tänkte att hen kommer jag aldrig vicka för igen. Är man så bra får man skylla sig själv. Men så behövs hjälp idag med. Och det känns så ruttet att säga nej av den anledningen. Så jag sa ja. Efter många om och men. Efter mycket pysslande med resten av familjen. Efter mycket dividerande.
30 min efter bytet har skett i bokningssystemet har en tredjedel avbokat sin plats. Tack för att jag fick en chans ni som kom. Kanske kan utbildningen vi går för att bli ledare i fortsättningen även innehålla en del om hur vi lättast tacklar dissar och hissar. För det är fan inte lätt. Ska pass ställas in för att ingen vill vicka åt populära ledare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar