Waldorf

Jag har gett upp hoppet om den kommunala/friskoleverksamheten. Jag har länge trott att den ska bli bättre. Jag har varit en del av den. Tänkte att det va bästa sättet att påverka. Kommer fortsätta försöka. Men Herr Björklund gör det inte lätt. Och tänk. Tänk om de vuxna våra barn kommer att möta i skolverksamheten har givit upp. Tänk om de på allvar tror att Herr Björklund kommit med en lösning. Tänk om de tror att vi ska "få Sverige på fötter" och nyfikna barn som blir till ungdomar med framtidstro som blir till samhällsfungerande vuxna med hjälp av mer kontroller, prestationsfokus och nationella prov. Och betyg. Betyg. Betyg. Och läxor. Tänk om våra barn hamnar där. Utan vuxna som ser barnet. Ungdomen. Den vuxna. Och inte dess prestation. Tänk om barnen lär sig lyda och inte utvecklas.

Barnen är ställda i diverse Waldorfskoleköer. I Gnesta. Järna. Visby. Och Stockholm. Tyvärr har vi väl dröjt för länge med detta. Trots Herr Björklund. Trots att jag länge tyckt att den kommunala/friskoleverksamheten går precis emot mina värderingar. Trots att F tyckt detsamma väldigt länge. Längre. Det finns inga ursäkter. Men vi ville väl va som alla andra kan jag tänka. Inte ifrågasätta mer än skolmaten och kepsförbud. Och på sin höjd antalet barn per pedagog. Kanske våga fråga hur man arbetar med jämställdhet. Och detta efter att vi båda läst så jäkla mycket kring barn utveckling, lärande, självkänsla. Ändå tänkte vi acceptera verksamheten. Institutionen. Vi såg inte alternativen. Men de finns.

Och nej. Jag har inte gått och blivit frälst. Och nej. Jag tror inte att bara barnen får gå på en skola med waldorfpedagogik löser sig allt. Vi kommer inte få välmående och duktighetsbefriade barn för det. Det får vi hjälpas åt med. Men det vore enormt korkat av att försöka va någon motpol till skolan. En skola dom kommer att tillbringa massor med år i. Det prestationsinriktade samhället kommer dom möta ändå. Dom möter det dagligen redan. Vad dom behöver är redskap att hantera just det. Inte att införlivas i det.

En tung sten lämna magen. Och två nya kom. Varför har vi inte fattat tidigare? Tänk om dom inte kommer in? Vart ska dom gå? Vart ska vi flytta?