Men så va det någon som skrev om träning och bekvämlighet. Tror det va Olga men hitta inte inlägget nu. Om att vi, man, människor i allmänhet tror vi kan mysträna, mitt ord, och uträtta stordåd, läs förändra, med vår kropp. När vi egentligen behöver utmana den ordentligt för att den ska fatta. Ja, inte direkt då från noll till hundra. Men det är lätt att fortsätt i sina rutiner, lunka på och bli förvånad när inget händer.
Ta vad för något som helst. Vi kan ju alltid hoppas på en förändring men om vi inte ändrar vårt beteende så sker den inte. Ut ur bekvämlighetszonen!
Och det där har satt sig i mitt huvud. Nu är det tung styrketräning som gäller på alla plan. Inte bara fysiskt. Och det är allt annat än bekvämt. Men jäkligt befriande. Jag vågar. Ibland.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar