Så var det dags igen att ta på sig den röd-vita-stassen och ställa sig i mitten igen. Som vanligt en pirrig men spännande känsla.
Om jag inte bara varit så förbannat rädd för att passet inte ska gillas. Att mammorna som är där snackar om hur kasst passet var och hur dålig och irriterande ledaren var och musiken som inte alls var kul. Det är nackdelen med att lägga ner sin själ och personlighet i passet. Blir det kritiserat öppet, dolt eller i mina tankar så är det jag som är kass inte passet.
Tänk vad lätt det varit om jag tagit ett mall-pass bara. Då hade det bara varit min ledarinsats som kritiserats. Tänk om jag varit som den ledarkollegan som tänkte att mammorna ändå inte tittar på en, de tittar på sina barn, och sket i att försöka inspirera. Tänk om jag kunde tänka att de som är där är nöjda bara de får röra på sig lite. Tänk om jag på allvar kunde tänka "Det är ju bara lite jympa".
Fy fasiken va trist det hade varit då!
Men det vore nog bra om jag kunde få på mig de röda byxorna utan att de spricker. Och det vore bra om jag hade en ledartröja hemma. Kasserade alla som inte höll måttet eller färgen, dvs alla, när jag rensa gaderoben sist. Men skor har jag och det ska bli jäkligt nice att "stå på scen" igen. Imorgon kl 10.30 smäller det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar