Nöjd

Varför är det så provocerande att vara nöjd? Att tycka att man har det bra. Oftast känns det som att det är lättare att vara tyst och nicka igenkännande när någon klagar över trist partner, långa arbetsdagar, trots osv osv. Är det jante som gör att vi är rädda att uppfattas som för mer men det är helt okej att ha det värst, värsta förlossningen, minst antal sovtimmar, flest städtimmar, minsta bostaden...

Ja, jag tycker jag har finaste partnern och ett jämställt förhållande. Nej, jag tror inte på trots eller kolik. Ja, jag tycker småbarnstiden är fantastisk mer än kämpig och ja jag gillar att vara föräldraledig. Och ja, vi bor mindre än många men vi har plats så det räcker och blir över. Och nej, vi har inte råd till utlandssemestrar men vi har tid tillsammans. Och kanske är det därför jag är nöjd. Nöjd i vardagen. Och det är den jag lever i.

Men nej jag har områden i mitt liv som jag vill utveckla. Men jag är nöjd. Jäkligt nöjd.