För mig låter trots som något negativt och dåligt. Och jobbigt. Jag har valt att se perioder av mycket konflikter och testande som utvecklingsperioder. Perioder där förälder-barn-samarbetet utvecklas och når nya dimensioner. Ett samarbete som kräver lika mycket av både barn och förälder. En period då jag som förälder behöver lyssna extra på barnets signaler och dess försök till samarbete. Inte en period som enbart är barnets problem.
Och så då kolik. Hmmm. Hur ska jag formulera mig? Jag tycker att kolik är en så enkel förklaring på ett barns skrik och magsmärtor. Javisst, rent fysiologiskt tror även jag att små barn kan ha ont i magen pga outvecklat matsmältningssystem och svårigheter att bearbeta vissa saker mamman äter vid amning. Men jag tror också att mycket av det många pratar om som kolik är det jag uttrycker som kvällsoro i synnerhet och oro i allmänhet. Och här kan man som förälder påverka mycket mer än om vi bara förklarar skriket med magont. Att själv vara lugn och trygg i sin föräldraroll är en sådan sak. Att vara trygg i sig som person överlag. Att se sig själv och en eventuell partner som dom viktigaste personerna för sitt barn. Faktiskt dom enda som barnet behöver. Och för mycket övrig stimuli kan därmed göra det svårt för barnet att känna trygghet och förvärra symtomen. Annan stimuli kan t ex vara alltför mycket besök, mycket resande utanför hemmet, mycket bärande av andra människor och stor påverkan av andra i hur barnet ska tas om hand. Visst är det skönt att ha stöd från andra, kanske med större erfarenhet, men när deras ord är lag tappar man ofta sin egna intuition.
Så kolik är alltså en psykosomatisk åkomma där man kan lindra symtomen till viss del med droppar etc men allra mest genom att knyta an sin barn i sin egen takt utan en massa störande moment. Svårt.
Hej Johanna! Vilken fin blogg du har! Roligt att läsa. Jag blev först ledsen av din kommentar om kolik. Jag vet inte varför, men det är väl för att jag fortfarande mår dåligt av att tänka på den där första tiden och hur otillräcklig jag kände mig. För jag håller ju med dig! Jag bara önskar att jag hade varit tydligare mot alla med att vi behöver lugn nu! Vi behöver inte besök! Vi behöver inga råd! Vi behöver bara lugn och ro. Istället körde jag på och tänkte att det var mig det var fel på som kände så. Alla andra klarar ju det här osv. Nu när Frank är äldre vet jag hur orolig han blir av förändringar. Hur lång tid det tar för honom att komma till ro när vi rest bort ett tag. Det gör inte nödvändigtvis att vi undviker att resa bort, men det gör att jag förstår. Och det gör fan hela skillnaden.
SvaraRaderaNu fick du en jävligt lång kommentar, varsågod! Haha.
Tack för lång kommentar! Det var väl just det jag va rädd för. Att någon skulle bli ledsen. Och det är det sista jag vill. Verkligen. Att må dåligt är jävligt. Och jag önskar att fler runt småbarnsföräldrar skulle förstå just det. Och hur jäkla känslig man är. Tillsammans.
SvaraRaderaAtt bli ledsen för att man känner igen sig är ok men att bli ledsen för att man känner sig kränkt är tungt.
SvaraRaderaExakt! Gillar inte trots, ja alltså trots-ordet... Det är utveckling och samarbete på hög nivå! Jesper Juul är så mycket bättre än jag trodde, samt boken "Fem gånger mer kärlek". Självklart, men läsvärt! /Anna Hornstull
SvaraRaderaHeja Jesper Juul!
SvaraRadera