Grannkaffe

Va hemma hos grannen häromdagen och drack kaffe. En slät kopp kaffe. Ovanligt och väldans trevligt. Ovanligt då det oftast blir något till kaffet och ovanligt att bli hembjuden till grannar.

Vi snacka livet. I stort och smått. Barn, föräldrar, tvåsamhet och ensamhet. Offer och aktör. Och inbillade sjukdomar. Döden. Nöjdhet.

I vuxen ålder kan jag tycka att det är svårt att hitta såkallade riktiga vänner. Människor man kan prata om allt med. Förutom min man. Det är mycket yta och förutfattade meningar om hur andra är och har det. Men så ger man lite ärlighet eller hakar på och så blir det så mycket enklare.

Uppskattade fikan till max. Tack!