Blir så jäkla förbannad. I lördagsnatt våldtogs en tjej av två män på en parkeringsplats i närheten. Och hon är ju inte direkt ensam. Det händer hela tiden. Överallt. Småstad. Storstad. Landsbygd. Glesbygd. City. Förort. Folktomt. Och befolkat.
Jag vet. Tanken är att bli rädd. Stanna hemma. Ta taxi. Tänka på vad man har på sig. Tänka på var man rör sig. Men det är ju fan inte klokt. Jag blir ledsen. Och jäkligt förbannad.
Och så börjar man fundera. Det kunde varit en syster. Det kan bli ens dotter. Det är någons dotter. Och kanske någons syster. Och det gör ont. Ofattbart men ändå greppbart.
Och så pratar vi. F och jag. Hur funkar det? Hur bestämmer sig två man för att våldta? Hur går snacket? Slumpen? Planering? Hur gör dom? Hur i helvete tänker dom?
Och då blir jag riktigt illa berörd. Men inte rädd. Inte för min egen skull. Men ledsen för mina systrars, döttrars och medmänniskors skull. Fan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar