Kalorier

Läser Anitha Schulmans blogg. Provoceras. Igen. Får ont i magen. Blir förbannad. Skriver kommentar. Fortsätter bry mig. Orkar bry mig.

Hon är fortsatt missnöjd med sin postgravida kropp. Men har nu dragit ner sitt kaloriintag till hälften av vad hon bör. Ser resultat. 2 kg på en vecka tror jag. Hon hatar dieter. Men att räkna kalorier funkar.

Jag hatar dieter. Dom provocerar mig mer än Anitha Schulmann. Eller dom har gjort. Idag är jag mer arg på Anitha. För Anitha har ett barn. Och många läsare. Läsarna kan hon inte ansvara för. Men sitt barn. Och det gör ont.

Dieter har inte funkat för mig heller. Gillar mat och godsaker för mycket. Precis som Anitha. Men en dag för drygt 18 år sedan började jag räkna kalorier. Eller Viktväktarpoints. Och va fast. Men precis som med mycket annat räcker det inte att följa instruktionerna, uppnå G, eller va normal. Jag skulle vara bättre än det som rekommenderades. Jag skulle äta mindre. Färre points. Och träna mer. Och när jag misslyckades skulle jag straffas. Straffas genom än mer träning. Eller kräkas. Det va många års helvete på grund av den lilla lycka som spred sig när jag lyckades äta lite mindre, väga lite mindre, träna lite mer. Den ryggsäcken har jag alltid med mig. Vill inte va utan den. För ibland är den jäkligt bra att ha. Ibland ger den mig styrka. Ibland ger den mig distans. Ibland gör den mig fri. Ibland gör den mig klok. Men. Ibland är den grym.

Men Anitha är en myndig person. Hon får göra som hon vill. Och ändå inte. Dumma lilla flicka. Ser du inte hur korkat det är.

Och vilka signaler det sänder. Till din omgivning. Till dina läsare. Till ditt barn. På förskolan finns det barn som kräks på toaletten för att deras mammor gör det. Strunt samma hur mycket beröm barnet får. Hur mycket vi talar om att det duger som det är. Att vi alltid kommer att älska det. När vi som föräldrar ändå dömer oss själva. Säger att vi är fula. Säger vi är feta. Suckar när vi tar på oss kläder. Suckar när vi tittar i spegeln. Äter inte maten som serveras. När ska vi lära oss att barn gör som vi gör och inte som vi säger.