F och jag har varit gifta i 5 år idag. Träbröllopsdag tydligen. Känns lagom präktigt. Inte så mycket att skryta om men stort ändå. Inte att ta förgivet så att säga. Det krävs jobb och kärlek. Passion och trygghet. Och kommunikation. Enkelt och ändå så svårt.
Prata om det för någon dag sedan. F och jag. Vad det har betytt att vi gifte oss. Att vi gifte oss så snabbt. Och att gifta sig i allmänhet. Vi var ingen av oss övertygade om äktenskapet som fenomen när vi träffades. Jag skulle inte gifta mig. Inte skaffa barn heller för den delen. Och ändå blev det så. Och det va verkligen inget vi gjorde av praktiska skäl. Inget "ska vi inte ta och gifta oss". Helt plötsligt blev det viktigt. Viktigt för mig och F. Och så har vi fortsatt tänka. Vad är viktigt för oss. Försökt strunta i va andra tycker och tänker. Enkelt och ändå så svårt.
Fast jag vill inte säga att jag ser någon skillnad på livet före och efter vigseln. Men jag är mycket glad att vi är gifta. Utan ringar. Utan kyrka. Utan fest. Utan morgongåvor. Men av kärlek. Och dagen för 5 år sen va fantastisk. Men livet med F är mer fantastiskt. Ibland svårt men ändå så enkelt.
väntar fortfarande på bröllopsfesten../tompa
SvaraRadera