Är ju på 2 veckors vistelse i mindre stad. Bor utanför i mindre samhälle. Vid havet. I mindre stuga. Nyrenoverad och fin. Får låna bil. Modell mindre och fin. Får dra in till stan och tvätta. Stora mataffärer. Kanske lite billigare. Har mamma lite närmare. Och vänner på besök. Livet är nice. Och jag börjar fundera. Hur en flytt skulle va. Och F funderar på att försöka. Kanske testa under ett par månader. Vet inte.
Vårt liv känns så enkelt i Stockholm. Märker det. Aldrig beroende av bil. Allt nära. Ja nästan allt. Inte mamma. Inte flera fina vänner. Förskolan är bra. Friskis är bra. Jobbet är okej. Men det är ett jobb iallafall. Vardagen är bra. Och fin. Och vår lägenhet är bra. Och fin. Ja det är grymt helt enkelt. Och många fina vänner och systrar är där.
Så kommer Stor och säger han vill ha trädgård. Där vi kan odla vår egen mat. Och så funderar jag igen. Hus i Stockholm finns inte. Det är en utiopi. Husen som finns är inte i Stockholm.
Funderar väl vidare.
Funderade också mycket i somras, nu på vintern känns det bra i Stockholm. Gillar folkmyllret. Det känns varmt. I vill också ha trädgård med äpplen, klart man funderar en runda till. Vill ju ge sina barn allt, heterogent utbud, det brokiga, alla nyanser och äppelträd. Vi lämnade just det lilla samhället för i år...
SvaraRadera