Kryper

Liten kryper. På riktigt tar hon sig målinriktat fram. Lycka. Ställer sig upp mot soffan. Mot sängen. Mot leksakslåda. Drar sig upp mot stolsben. Och bordsben. Nu gäller det att ha koll. Det går snabbt. Och så faller hon. Aj. Det lilla huvudet. Aj. Det gör lika ont att höra hennes gråt och se hennes tårar som det värmer i kroppen att se hennes lycka. Utveckling smärtar. Oftast.

Och syskonen glädjs med henne. Skrattar åt hennes upptåg. Berömmer hennes framfart. Och förfasas över hennes klåfingrighet. Allt är allas. Not. Inte ens lasersvärdet går säkert.