Tåg

Vi har åkt tåg igen. Till Skåne. Och stugan vid havet. På 2,5 månad är detta Litens tredje resa med tåg Skåne tur och retur. Vid alla resorna har det alltid kommit kommentarer om att man inte hört henne. Vad tyst och snäll hon är. Som om att va snäll är att va tyst. Konstigt. Och nej oftast funkar det ju bra när dom är såhär små. Vänta bara. Om ett halvår. Då ni medresenärer. Är hon då skrikig och dum?

Stor och Mellan är nu världsvana resenärer. Nåja, Stockholm-Skåne-vana resenärer. Till och med utan 4 timmar film funkar det. Det finns nämligen inte eluttag på alla tåg har vi de senaste resorna fått erfara. Och datorn har dåligt batteri. Men mat är grejen. Mackor, dricka, klubbor och mentos. Med dessa saker i packningen funkar resan galant.

Men så är det då det här med förberedelse. Ja, jag hatar och packa. Det suger all min energi. Upptar alla mina tankar flera dagar innan. Och så missar jag och F att kommunicera. Och så blir det som det blir. Och man undrar om det är värt det. Värt detta flängande. Och som alltid pushar vi på. Vi åker. Men det här är sista gången säger vi också. Som vanligt.

Och resdagen planerar vi väl hur vi ska hinna till tåget för att va i tid. Slippa stressa. Och det är det enda vi gör. Stressar. Tidsoptimister. Inte heller denna gång har vi dammsugit. Men vi hinner. Med magont. Utan morgontoalett. Utan smink. Och jag ser ut som en sliten 3-barns-mamma. Precis som jag är. Men önskar att alla på tåget skulle tänka "Å jäklar va fräsch hon va. Med 3 barn! Så tätt!".

Men nu är vi på plats. Ingen ångrar att vi åkt. Alla glada. Lite trötta. Men på plats. Precis som det ska va.