Skulle, i tanken, tränat lite framför tv´n. Istället hamna jag med datorn i knät. Och på bordet ett glas vin. Och choklad. Jo men visst.
Har haft en fantastisk helg igen. Jag har luskammat och tjatat om städning. Men bästa kattdjursfamiljen har varit här. Dom kom i fredags kväll och åkte i eftermiddags. Och nu. F är och repar och barnen sover. Och det är skönt att va själv. Skönt men tomt. Skönt men en liten bitter eftersmak är där igen och gnager. Varför så långt borta. Varför inte närmare. Vi har ju så jäkla trevligt. Och barnen har haft så kul. Har knappt märk dem. Men det har tydligen grannen under gjort. För hon knacka på redan i fredagskväll kl. 21. Och så va den festen slut. Men tydligen återuppstod den i lördags för idag har huvudet varit tungt. Skönt tungt om man inte har några måsten. Och det hade vi inte.
Men nu blev jag trött. Så allt jag skulle skriva om livet liksom försvann. Lika snabbt som chokladkakan. Och i glaset är där bara en mun kvar. Och F ringde och påminde mig om att jag skulle gå och lägga mig. Så alla viktiga och stora tankar dom får vänta. Dom processas vidare. Imorgon kanske jag kan leverera. Kanske.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar