Klädkonsumtion

Det finns en sak som jag skäms för. Något jag ber om ursäkt för. Får dåligt samvete. Glömmer berätta om. Mina klädinköp. Och skoinköp. Och nagellack. Fan va pinsamt.

Nu är det inte så att jag handla över mina tillgångar. Men mer än jag behöver. Och ofta. Och mycket som blir liggande. Efter ett par användningar. Resursslöseri och masskonsumtion. Jag är överdrivet villig att använda alla de rabattkuponger vi får hemskickade.

2012 blir mitt konsumtionsfria år. Vad gäller mig själv och kläder/skor/nagellack. Påminn mig redan vid rean i januari är du snäll. Nu har jag släppt bomben alltså. Sanningen är ute. Jag måste bli en bättre människa.

Dagens outfit;
Knästrumpor från H&M inköpta i våras ( använda max 10ggr)
Stretchjeans från Lindex inköpta våren dessförinnan (använda varje vecka när de passat)
Linne från Åhléns inköpt i höstas tror jag, kanske rea (använt några få gånger)
Stickad tröja från H&M inköpt igår.

Sämsta

Sämsta tiden att börja rensa garderoben måste va nu. F är iväg. Liten är trött. Stor och Mellan vill att jag ska se på Bolibompa med dem. Diskmaskinen är klar. Det är tvätten i källaren med. Och ändå gjorde jag det. Med resultat att det nu även ligger kläder överallt. Samtidigt som golvet skriker damsug mig. Bra där J.

Statusuppdateringar

Tycker det här med Facebook/twitteruppdateringar är kul. Skrev en för ett par minuter sen. Fick snabb respons. Positiv. Och ändå kan jag nu skämmas. Skämmas över att jag skröt. För det är kanske så det ses. Men jag va glad. Ville dela med mig. Stolt. Stolt över att jag faktiskt, utan större bekymmer, fick 3 barn att somna på 5 min. Efter bad. Efter luskamning. Efter nagelklippning. Efter bok och mys. Jag fixa det själv. Men det skulle jag hållt för mig själv kanske. För att inte skriva någon på näsan. För att inte verka förmer. För att inte skryta. Skryta är fult. Usch.

Jag är rätt bra på att statusuppdatera. Bra=gör det ofta. Och ganska ofta när jag är glad och mår bra. Där är vi ju lite olika. Vissa skriver bara när de är ledsna, arga, sura, besvikna, sjuka. Andra när det är någonstans. Och vissa dagboksuppdaterar. Summerar dagen. Andra när de har en åsikt. Och alla har en åsikt om detta. Kul. Och tycker man att man blir uppretad av någons statusuppdateringar kan man ju blockera dom. Det är ett tips. Om jag tar för mycket plats menar jag.

Avsluta inlägget och gick för att komma i säng. Det skulle jag redan efter förra inlägget. Men hjärnan fortsatte. Vem är jag att säga att alla har en åsikt om statusuppdateringar? Är det kanske bara jag som har det? Och värderar dem? Ibland? Ofta? Att jag skämdes för att andra nu tycker jag skryter kanske säger mer om mig. Att jag tycker andra skryter. Skriver för mycket om sina krämpor, var dom är, vad dom gjort, hur mycket dom tränar. Eller?

Jag försöker att inte värdera allt. Att bara insupa inte bedöma. Svårt. Men funkar ibland. Testa själv. Testa när du går på gatan och inte värdera allt i snyggt, fullt etc. Men svårast är det mot en själv.

Så jag backar. Jag gjorde en statusuppdatering för en timme sen. Ja, det gjorde jag. Funderar på en ny. Jag är en supermamma. Den innehåller en värdering. Men den är inte relativ. För många kan vara det. Och jag tänker inte värdera den i bra eller dålig. Intressant eller ointressant. Kul eller pinsam. Skrytsam eller blygsam. Eller nej, jag skiter i det. Vågar inte.

Istället

Skulle, i tanken, tränat lite framför tv´n. Istället hamna jag med datorn i knät. Och på bordet ett glas vin. Och choklad. Jo men visst.

Har haft en fantastisk helg igen. Jag har luskammat och tjatat om städning. Men bästa kattdjursfamiljen har varit här. Dom kom i fredags kväll och åkte i eftermiddags. Och nu. F är och repar och barnen sover. Och det är skönt att va själv. Skönt men tomt. Skönt men en liten bitter eftersmak är där igen och gnager. Varför så långt borta. Varför inte närmare. Vi har ju så jäkla trevligt. Och barnen har haft så kul. Har knappt märk dem. Men det har tydligen grannen under gjort. För hon knacka på redan i fredagskväll kl. 21. Och så va den festen slut. Men tydligen återuppstod den i lördags för idag har huvudet varit tungt. Skönt tungt om man inte har några måsten. Och det hade vi inte.

Men nu blev jag trött. Så allt jag skulle skriva om livet liksom försvann. Lika snabbt som chokladkakan. Och i glaset är där bara en mun kvar. Och F ringde och påminde mig om att jag skulle gå och lägga mig. Så alla viktiga och stora tankar dom får vänta. Dom processas vidare. Imorgon kanske jag kan leverera. Kanske.

F

F är min man. Och han fyller år idag.

Vi träffades för snart 6 år sedan. 23 december 2005. På spraydate. Placerade 65 mil ifrån varandra just den dagen. Jag höjde min mammas interneträkning rejält den julhelgen. Lillasyster M fick skulden. Nyårsafton hade jag bestämt att det va han. Vi sågs den 3 januari. F flytta väl mer eller mindre in till mig efter någon månad. Eller vecka. Tog tv'n på bussen. Och jag va galet lycklig.

Vi vänta barn på sensommaren samma år. Planerat. Flytta. Gifte oss. Födde barn. Vänta barn. Födde barn. Jag va mer gravid än ogravid de första åren. Och jag va galet lycklig.

I december har vi varit gifta i 5 år. Galet. Galet lycklig.

F har fått mig att vilja leva. Han har fått mig att kommunicera. Han har fått mig att tro på kärleken. Han har fått mig att tro på mig själv. Jag behöver honom. Och han behöver mig. Något jag tidigare såg med förakt på. Att va beroende. Men det är fint.

F är mycket av det jag inte är. Saker jag föll för och som idag kan göra mig upprörd. Men det är F och det är det som gör F till F. Och det är den F jag älskar.

Många tyckte säkert vi gick för snabbt fram. Men de var inte där. I vår kommunikation. I våra ständiga samtal. I vårt vi. De hängde inte med. Jag kan förstå. De kände ju inte känslan. De deltog inte i interaktionen. För den va vår. Den är fortfarande vår. Men jag tror nog att de kan förstå. Lite. Att vi är vi. Och jag är galet lycklig.

Hur

Hur gör veganer om de får löss?

Efterfest

Slut. Hungrig. Trött. Hemma. Bonde söker fru. Barnen sover. Liten efter Alvedon. Vaccinationsreaktion. Eller va det på min obekvämhet hon reagerade.

Gillar fortfarande inte knytis-konceptet. Hånga vuxna. Och stimmiga storasyskon.

Förfest

Det är fest ikväll. Mörkerfest. Kul när det händer något. Kanske. Lite uppträdande är skoj. När man känner någon som är med ännu roligare. Det är lugnt. Och kul.

Men sen. Knytis. Minst 80 pers skulle jag tro. Jobbigt. Och igår kväll kom känslorna tillbaka. Paniken över tillställningar som dessa. Det har hänt att jag dragit mig ur mer än en gång. Fixar det inte. Känslan av att va sämre, fulare, tråkigare än dom andra tar över. Tanken på va andra säger om en. Va andra tycker om en. Dom känslorna tar över och jag vill helst skita i allt.

Så nu förfestar jag med bulle och mjölk. Laddat med friskispass på förmiddagen. För att boosta självförtroendet. Mår lite illa. Men det känns som jag måste fixa det. Måste fixa för Stor och Mellans skull. Det är ju deras fest. Mörkerfest på förskolan. Och dom har övat. Och har ficklampor som strålar lite svagare än dom. Och jag kan inte dra mig ur.

Dagens

Dagens inlägg

Våra kroppar och sociala konstruktioner. Jopp. Det är spännande.

Kändisbloggar

Har blivit en riktig bloggläsare. Från början mest bekantas. Men nu har jag blivit bekant med en hel del kändisar. Ganska kul faktiskt.

J läser Olga och reagerar över denna enorma fokus på den perfekta kroppen. Samtidigt som J börjar tänka i pw/cardio/styrka-termer. Olga lägger upp före och efter bilder. Olga tipsar om GI-mat, fiskolja och bästa övningarna. Olga ska motivera. Jag vill bli avskräckt. Men fortsätter läsa. Jag har träffat Olga på ett MamaBootCamp-pass i Hagaparken. Jag var där som spion. Olga fascinerar mig och äcklar mig på samma gång. Hon är manisk.

J läser Cecilia och vill också ha lugg och shoppa kläder. Cecilia har två barn med hippa namn, Bonnie och Rio. Det är mycket kläder. Och mycket yta. Hon är inte så smart men kul. Jag gillar henne.

J läser Anitha. Hon är en Schulman. Bloggen har lagts ner ett par gånger. Tydligen väcker hon känslor. Själv tycker jag det är lite för mycket inredning. Trist inredning. Inte min smak. Men hon hjälper tydligen Cecilia bra med sitt hem. Idag, eller rättare sagt imorse för det har kommit ett par inlägg efter det, skrev hon om diagnoser och det vi inte pratar om. Att prata om saker vi inte pratar om är viktigt tycker J. Men behovet av diagnoser tycker jag vi behöver diskutera djupare. Inlägget gav inspiration till ett inlägg om just det. Diagnoser. Anitha är svägerska med Alex. Han läser jag med. Han har blivit snäll och ger alla plus.

Fast mest läser J om vardagen hos Anna, Daniel och Emilia. Och så Linus såklart. En av mina första elever. Han är något stort.

Sen läser J om Laila också. Men det skäms J lite över. Och ja, många är mama-bloggar. Men det är så det är.

Jakt

Söndagen kan beskrivas som en enda lång jakt. Jakten på lössen. Over and out.

Lördag

Sov till 8. Frukost med ägg. Familjejympa med Stor och Mellan. F med Liten traskande i Vinterviken i solen. Träffar två starka mammor som inspirerar, imponerar och ger energi. Hem och käka lunch. Stor och Mellan läser tidningar och vi spelar memory. Jag sover eftermiddag. Gott mellis och kaffe. Promenad i mörkret. Gymträning. Middag. Bad med Mellan. Klockan 8 sover alla barnen och jag och F har hela kvällen för oss själva.

Ja, så kan denna topplördag beskrivas. Härligt! Men också...

Va uppe alldeles för länge fredagskvällen. Fastna framför "What happens in Vegas". En romantisk komedi med patetiskt slut. Ammade vid 2 kanske. Och sen vid 5 va det dags igen. Inklusive bajsbyte. Vid 7 tog F över och jag sov en timme till.

Stor tog 45 min på sig att ta på byxor för att sticka på jympa. Och fick ta mackan framför tv'n. Stressigt fast alla ville. Liten somna och fick väckas. Fick amma på tunnelbanestationen för att F's promenad med Liten skulle funka.

Stor strejkar för han inte får en Cars-tidning. Surar hela tunnelbaneresan. Till och med rulltrappan är för kort.

Framme på jympan har skor glömts och gosdjur är försvunnet. Stor surar ännu mer. Mellan glad som en lärka.

Seg jympa. Vem ville hit egentligen? Men kul lek efteråt.

Hem och käka rester.

Trött och somnar. Kliar i håret. Kollar efter löss.

Sockerkickar med glass, kolasås, maränger och hallon. Kaffe. Memory-spelandet slutar med att F och jag spelar. Stor och Mellan surar för att de inte får de par de vill.

Lördagsmiddagen består av gröt. Havregrynsgröt.

Har haft en jäkligt fin lördag. Men ni som tror att vi lever utan små och stora tråkmoment, i en perfekt värld, jämt pedagogiska, med glada barn och nyttig mat har fel.

Jag hitta löss i badet. Och hela kvällen luskammade jag mig. Ska till Apoteket imorgon.

Lördagshäng

Om

Om jag var 15 eller 20 år yngre skulle jag va cool som Amanda Fondell i Idol utan Idol. Eller soft som Pauline i True Talent och få ta del av Pernilla Anderssons klokheter. Jag skulle sjunga och tro på att jag gjorde det jäkligt bra. Jag skulle ta för mig av livet utan att be om ursäkt. Jag skulle plugga på Konstfack. Eller Beckmans. Jag skulle söka jobb, omöjliga att få, men få dom. Jag skulle gilla mig själv. Jag skulle leva i nuet.

Löss

Va är grejen med löss? Hittar man är det ju bara och bli kvitt med hjälp av shampoo. Eller. Har haft löss på hjärnan i över två veckor nu och jag blir fasiken inte av med dem. Inte ens efter löskamning. Usch. Bort. Stick iväg.

Äntligen

Nu har "Lotta på Bråkmakargatan" äntligen flyttat in.

Novemberdag

Nynnar på Wannadies-This is my hometown...

Pepparkakor

med brie och fikonmarmelad. Trist fotboll på tv. Häng i soffan istället för välbehövlig sömn. Kropp som behöver vila efter ofrivillig språngmarch. Kropp som ska träna imorgon med. Smälter intryck från fin date med fin vän. Bra dag. Men med tårar. Tårar från stress då inget funkar. Inte ens att få på byxorna. Sovmorgon. Nej till överdragsbyxor. Slipper köra pass naken imorgon. Fick nya kläder från kontoret. Första julklappen köpt. Röda lackskor. Mer pepparkakor.

En annan dag ska jag skriva om förväntningar. De absurda förväntningarna i att en graviditet bara är mysig liksom att första tiden med barnet är rosaskimrande.

Dröm

True Talent-abstinens redan natten efter finalen. Drömde jag skulle sjunga duett med Danny Sauzedo. Han må va en svärmorsdröm men inte en J-dröm. Nu va det ju inte något annat än en duett och en dröm men iallafall. Jag drömde om Danny. Hujedamig. Kunde ju iallafall varit med Pernilla Anderson eller den nyblivna miljonären Dimitri.

Tappade bort texten. Och sjunga kan jag inte. Tur det va en dröm.

Mor

På farsdag handlar bloggandet om mor. Och far.

Är hos svärföräldrarna. Tittar på kort från när F är liten. Lika liten som Liten. Svärföräldrarna tycker dom är lika. Inte jag. Inte först. Men sen.

Ser kort på svärmor och tror det är min mamma. Skickar mms till mamma som tror det är hon. Skrämmande lika. Undrar om F såg likheter i mig och svärmor. Omedvetet. F är lik min pappa. Mycket lik. Jag träffar inte min pappa. Det är en lång historia. Ibland smärtsamt ibland likgiltigt. Men just nu gör det mig minst illa att ha det såhär. Men det är ju jag. Undrar ändå hur det är att vara han denna dag. Borde va ledsamt. Men det är det kanske inte. Kanske är det lättast även för honom såhär. Men det är ju han.

Och F är inte han. Och jag är inte svärmor. Och jag är inte mamma. Men jag är mamma. Och F är pappa. Den bästa i min värld. Även på farsdag.

Familjen

Uppvaknande

Åkte till jobbet igår. Skulle diskutera betyg. Gillar inte betyg.

Erbjuder mig att vikariera 4 lektioner idag. Kul tänker jag. Glömmer att barnet bara är 14 veckor. Det går säkert bra. Det går bra.

Drar iväg på danspassledaruttagning på kvällen. Lilla barnet i rullande vagn utanför på stan. Det går säkert bra. Vaknar upp i 4e låten och inser att det bara är 14 veckor sen jag födde barn. Jag har inte tränat ett så tungt pass på över 6 månader. Tänker det går säkert bra. Det går bra.

Ikväll slut. Jag är slut och barnet är slut. Jag gjorde val. Jag tog besluten. Men vi va två som deltog. Hon log och skrattade. Hon va nöjd. Men imorgon är det på hennes villkor. Imorgon tar vi det lugnt. Om det är det hon vill.

Genusperspektiv

Läser en insändare i tidningen "Föräldrar & barn" nr 10/2011. Citerar delar.

"Låt barnen leva ut sina könsroller" "Jag var på ett föräldramöte på förskolan där genusperspektivet som vanligt kom på tal. En förälder ojade sig över att tjejerna ville vara prinsessor i vackra klänningar och skor, medan pojkarna samlades i tuffa grabbgäng. En annan förälder tog upp att sonen hade kommit till förskolan iklädd rosa klänning vid några tillfällen och bemötts av orden "vad söt du är idag", vilket tydligen va fel ordval. Själv trodde jag inte mina öron. Det ÄR skillnad på pojkar och flickor, både fysiskt,psykiskt och biologiskt- och tur är väl det. Mina barn har alltid haft tillgång till både typiska tjej- och killeksaker, men har från början valt att leka könstypiska lekar. Det är fantastiskt att se hur de ändå kan förena sina olikheter i gemensamma lekar som krigarprinsessor, med bilar i dockskåpet eller legoslott till barbiedockorna! Våga låt små tjejer och killar leva ut sina könsroller utan att skämmas. Vad händer med barnens självkänsla på sikt om föräldrarna styr och begränsar för mycket?"

Citerade visst hela insändaren. Förundras. Förundras över många saker i insändaren.

Själv förundras jag på alla föräldramöten jag varit på där genusperspektivet i verksamheten inte tas upp. Jag förundras över de föräldrar som ställer sig framför vissa färger på plagg för annars skulle barnet välja den färgen. Eller bara erbjuder barnet en viss sorts kläder. Jag förundras över de som fortfarande benämner leksaker som pojk- eller flickleksaker. Men mest förundras jag över att mycket av genusdiskussionen i vardagen handlar om färg, kläder, leksaker och kön och  inte om förutsättningar, möjligheter, jämställdhet, förväntningar och individen.


Vad jag vill ge mina barn är förutsättningar och möjligheter att vara den individ dom vill vara. Att ge dom en självkänsla så att dom själva kan göra aktiva val och inte ser sig själva som offer. Inte för mycket offer i alla fal. För oavsett vad är vi alla offer för sociala konstruktioner. Men...

Jag har babblat iväg nu. Får inte ner tankarna i skrift. Får inte fram det jag vill ha sagt.

Men...

Jag vill inte att sonen endast 4 år gammal, vars högsta önskan förra julen var en rosa Cars-klänning, ett halvår senare tycker lillasyster ska ha den och sova i för killar har ju inte klänning. Jag vill inte att samma son väljer vilka han säger att hans favoritfärger är rosa och lila till. Jag vill att han ska få ha sina tights för att han tycker dom är sköna och sina Cars-tröjor för att han gillar dem. Jag vill även att dottern som älskar klänning just nu ska få ha det. Och fast att det satt långt inne så får hon ha prinsessklänning för vem är jag att bestämma att hon inte ska ha det. Men den dagen det begränsar hennes rörelsemönster i vardagen kommer jag att säga ifrån. Och felet är inte vad dom båda vill ha på sig utan att de förväntas vara på ett visst sätt i de där kläderna. Och när dom börjar leva upp till dom förväntningarna blir jag rädd. När prinsessorna ska räddas och vara offer för omständigheterna. När tjejer får mindre utrymme. När killar får mindre utrymme. På grund av deras kön. Då blir jag rädd.

När det redan på förskolan finns en tjej- och en killtoa. Då tycker jag att vi föräldrar missat att ta upp det där med genusperspektiv. När killarna tillåts brottas (läs sitta på varandras huvud) för att "killar har ett behov av det" tappar jag hakan och får inte fram "att de kanske behöver andra alternativ till att visa närhet". När pojkarna måste ha galonbyxor och inte flickorna då finns där inga tankar om jämställdhet.

Fan. Får inte till det här. Men jag har lovat att inte censurera. Nej, jag är ingen expert på området. Men att befästa stereotyper utan eftertanke känns konstigt i dagens samhälle.

Det finns en bok...

Den borde heta "Ge ditt barn 100 möjligheter istället för 1". För det finns väl oftast bara ett val.








Det finns en bloggare. Bloggaren är klok. Linus Fremin

Surt

Det är väldigt mycket sura människor som åker tunnelbana. Behöver inte sitta och fånle men så jäkla surt har väl inte människor överlag det. I så fall tror jag det är kört för människosläktet.

Granntant

Än en gång har grannen uttryckt sitt missnöje. Inte kaffegrannen och inte grannen jag blir provocerad av och inte Schyman-på-fika-grannen utan tanten under oss.

Vi hörs för mycket. Barnen hörs för mycket. Dom leker inomhus. Dom springer inomhus. Dom hoppar inomhus. Dom rör sig. Och det ska göras utomhus.

Blir ledsen. Och arg. Och jäkligt frustrerad över hur hon begränsar vårt liv.

Ska komma ner till henne och diskutera saken. En dag när vi har tid sa hon. En dag när barnen inte står utanför porten och skriker på mig att komma ut. Ut och leka. För leka gör man ute.

Retsticka

På gång.
Klicka klicka klicka.

Fotbollsgala

Juice, nötter, viktvätt och egentid med huvudvärk. Längesen. Längesen jag hade huvudvärk. Förra hösten va det dagligen. September till Februari om jag inte minns fel. Det hela sluta med en magnetröntgen jag tiggde mig till. Och så va smärtan borta. Bara sådär. Och jäklar va jag grät när jag läste att de inte hittat något. Inte en endaste hjärntumör de fann. Hjärntumör som blir hjärnspöke i stavningsprogram och som jag har gott om. Hjärnspöken alltså. Och dödsångest.

Vet inte när det starta. Vet inte vad som är hönan eller ägget. Men jag vet att det blev värre när jag fick barn. Fast det skulle ju bli bättre med barn. Fokus flyttas från egot. Men inte där. Dödsångesten är starkare än någonsin. Inte just nu. Men överlag. Just nu är jag lugn. Utan symtom. Kvällens huvudvärk har släppt med Ipren och kaffe. Och socker.

Vad jag kommer ihåg börja det med hjärtinfarkt. Som va panikångest. Sen äggstockscancer, leukemi, hjärntumör och hudcancer. Och jag skulle dö. Dö ifrån min familj. Det är en jäkla rädsla. Måste jobba med den. Men just nu är jag inte där. Och då är allt lugnt och jag glömmer hur det är när jag är där.

Stark

& Stabil har räddat denna postgravida kropp förut. 2 gånger. Let's do it again!

Avstånd

Även som föräldraledig kan jag få känslan av långhelg. Vän, fantastisk vän, med grym partner på besök och underbart häng i två dagar och kvällar. Som ett extra plus fynda jag en kappa med 50% rabatt.

Så kom mamma och hälsa på i dagarna tre. Inkvarterad i barnrummet blev det som om barnen hade en kompis som sov över. Tissel och tassel på morgonen och lite mer fika.

Och nu trött. Utmattad. Och med en viss tomhet och sorgsenhet. Att dom är så långt borta. Det kunde varit värre. Men det smärtar lite att barnen inte kan umgås lättare med sin mormor som dom tycker så mycket om. Som dom saknar och längtar efter ofta.

Och det är trist att nära vänner inte kan snacka face to face oftare. Det ger ju så mycket energi. Och nya perspektiv. Och ännu mer energi.

Men vi har alla ett val. Och vi har gjort detta val just nu. Alternativet är inte aktuellt. Men just nu är det tungt. Att Skåne är så långt borta. Och inte är hemma längre.

Nagellack

Det står över 50 nagellack i vårt kylskåp. Det är inte försvarbart!

3 månader

Våg

Kära J.

Att du aldrig lär dig. Låt bli frestelsen att ställa dig på vågar. Du vet att det blir en stor grej i huvudet. I tankarna. Oavsett resultat. Kom ihåg detta nästa gång du får tillfälle. Kärlek, din J.

Grannen

Träffa vår granne mitt över när jag och F kom hem från morgonpromenad. Snacket gled över från landet, båt, Väddö, Åhus, hamn, Åhus kyrka, Simrishamn kyrka, Österlen, Gudrun Schyman till feminism och fågelfrö. När vi landa i feminismdiskussionen blev jag tyst (och arg). Måste lära mig argumentera. Kan inte bara koka inombords och inte säga något. F tog till orda lite men känns inte som grannen va så sugen på att lyssna. Grannen har sin bild klar och den är i mångt och mycket tvärtemot min. Och F's.

Feminism är ej detsamma som manshateri. Lika lite som genuspedagogik går ut på att skapa könsneutrala barn. I min värld.

En parantes. Gudrun brukar fika i lägenheten mitt över. Nej inte hos ovannämnda granne. Hos en annan granne.

Mycket

Egentid, Hypokondri, Förlossning, Hår, Nagellack, Panikångest, Konsumtion,Relationer, Kroppen, Tvätt, Nötter, Genus, Mindervärdskomplex, Siffror, Glasögon, fler barn, det är mycket jag tycker och tänker kring men jag spar på det och nöjer mig en bild på ett riktigt fynd jag gjorde idag. Under halva priset. Det är sann lycka.

Juice

Har fått craving på juice. Helt galet. Slukar en liter varje dag. Äppel med fruktkött, typ Bravo den nya, eller apelsin, gärna den ekologiska från Willys. Garant tror jag det heter. Jäklar va gott det är!